Vi tänder ett ljus i advent,
det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent,
det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord,
dom borde få sitta vid vårt bord
när vi tänder ett ljus i advent,
när vi tänder ett ljus i advent.

Så mörk är natten i midvintertid.
Men se, då nalkas Lucia.
Hon kommer, den goda, med ljuset hit.
Hon kommer med hälsning om julefrid.
Hon kommer med ljus i sin krona.

I mörka natten i midvintertid
vi hälsa dig, väna Lucia.
Välkommen, du goda, med ljuset hit.
Välkommen med hälsning om julefrid.
Välkommen med ljus i din krona.

Ett litet barn av Davids hus
ska göra vinternatten ljus.
Ett barn ska hjälpa oss att tro,
här mitt ibland oss ska det bo.

Ett barn som kommer ifrån Gud
ska lära oss sin kärleksbud.
Det är advent, och än en gång
ska jorden höra änglasång.

Ett barn ska hjälpa oss att tro,
här mitt ibland oss ska det bo.
Det är advent, var glad, tänd ljus
för Frälsaren av Davids hus!

En liten tomtegubbe satt en gång
vid stugan sin uppå en tuva,
han tyckte dagen var så fasligt lång,
han satt och vände på sin luva.
Usch, han frös och han nös,
atschi, atschi, atschi, prosit!
Usch, han frös och han nös
stackars gubben hade snuva.

Men tomtegumman sade: "Vad står på?
Du skrämmer både mig och katten,
till doktor Mullvad ska du genast gå,
så att vi kan få ro till natten.
Gör dig fin, gubben min,
atschi, atschi, atschi, prosit!
Gör dig fin, gubben min,
och ta på dig söndagshatten."

Och gubben gick till doktor Mullvad in,
som bodde under björkestubben,
och doktorn laga genast medicin,
som han tog fram ur källarskrubben.
"Hoppsansa, nu blir jag bra!
atschi, atschi, atschi, prosit!
Hoppsansa, nu blir jag bra!
det nös jag på," sa tomtegubben.