Historik 
År 1983 fick Sverige en nationaldag. Tidigare kallades den 6 juni ”Svenska Flaggans dag”, en dag som firats i Stockholm på initiativ av Skansens grundare Artur Hazelius alltsedan år 1893.

Den 6 juni 1523 valdes Gustav Eriksson Vasa till svensk kung och därmed lades grunden till ett nationellt rike. Den 6 juni antogs dessutom år 1809 den regeringsform, som fastslog våra medborgerliga fri- och rättigheter som religionsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet. Rättigheter som inte ens år 2005 är självklara överallt i världen. Rättigheter som är värda att fira.

Vår svenska blågula flagga är en symbol för Sverige och vår nationella samhörighet. Färgerna går tillbaka på det gamla riksvapnets färger – det utgjordes av en blå sköld med gula kronor på. Det sägs att Karl Knutsson Bonde på 1440-talet använde sig av ett banér med trekronorsemblemet som förebild, då han kämpade mot Danmark.

Från 1500-talet finns teckningar av en flagga av det utseende den har i dag men det var först på 1800-talet som flaggan förekom till lands och på fartygen flaggade man med den tretungade flaggan, en slags statsflagg.

Under Unionen med Norge 1814-1905 ingick den lilla ”sillsalladen” – den norska flaggan - i övre vänstra hörnet på den svenska flaggan.

Den 6 juni 2005 blev nationaldagen för första gången en helgdag och vi kunde dessutom fira 100 år av fredlig samexistens med Norge efter unionsupplösningen i Karlstad 1905. Under flera hundra år dessförinnan har kontakterna över gränsen varit goda. 2005 firades den 4 juni en ”grensestevne” med Trysils kommune som arrangör och vi hoppas denna återupplivade sedvänja ska få en fortsättning i framtiden.