Den bästa sommaren............

Det här året skulle bli det bästa!
Året innan fick vi utstå mycket och såg verkligen fram emot detta år allt såg ljust ut och inget kunde gå fel.
Men så fel man kunde ha, först blir mamma överfallen av en hund, åker in med ambulans och blir inlagd, får gå med benskena i ett antal veckor, får därefter diagnos hjärtflimmer och måste nu gå på medecin.
Därefter åker pappa in akut till ks ringer och säger att han mår dåligt, har inte sett honom på över 6mån förutom bara att ha pratat till och från i telefon, får två veckor efter ett samtal att han ligger på onekologen för canser pacienter?
Det blir ett intensivt åkande fram och tillbaka i en veckas tid ständigt vakande över en person man inte längre känner igen och som inte går att prata längre med.
en vecka efter avlider pappa och vi står alla helt chockade och frågar oss, vad hände?
Mellan mammas diagnos och pappas död, dog en underbar tjej i canser hon hade kämpa länge med den men kunde inte vinna jag kände inte hene så pass väl men det lilla man fick uppleva av hene satte spår.....
Lejla en underbar tant =) pappas ex och mamma till våran halvbror (som körde ihjäl sig då han va 27) fick efter en lång tids problem med hälsan diagnosen canser även hon, detta år :(( Hon kommer inte heller vinna över den, men vi är tacksama för att hon så länge som möjligt kommer få vara med oss, hon är en av min mammas bästa vännina, vill inte se den dagen komma och hoppas så att vi får ett år till.
En underbar sak har hänt och det är att vi fått träffa våra halv systrar som vi inte träffat sen 98 då på kalles begravning, det va helt underbart möte och det är vi så tacksamma för att dom kommit in i våra liv.
Sen i dag va mammas hos läkaren och fick då veta att hon ska på dialys då hon har för högt blodryck samt låg sänka eller som hon sa explosivitet i hjärnan!!!!
Hon kan alltså få en propp närsom.
 
HUR kunde allt detta hända?
Det skulle ju bli det bästa året.....
Men alla kännslor är upp och ner och energin sugs ur en men jag måste hålla mig uppåt även om det känns tungt väldigt mycket kännslor att bearbeta...
Min största räddsla är att detta år inte är slut ännu :((
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Familjen..

En mammas tankar...

RSS 2.0