Till mina små på Alla hjärtans dag!!!

EN DOTTER
Av: Siv Andersson

Ett barn är ett mirakel
väl värt att vänta på.
Det största och det bästa
en mor och far kan få.

En dotter kan förtjusa
från början med sin charm
Och gärna blir hon buren
av någon villig arm.

Men snart hon börjar tröttna
på att bara vara rar.
Och livet har så mycket
som lockar och som drar.
 
Den tiden går så fort
från liten tjej till stor.
Dock är hon alltid älskad
långt mera än hon tror.



EN SON
Av: Siv Andersson

Från livets första steg
han testar vad han får.
Han skrapar sina knän
och torkar bort en tår.

Men barkbåten han gjort
förs ut på öppet hav
när sonen ska bli man
och möta nya krav.

Hans pojkrum blir nu tomt.
För söner är ett lån.
Och ständig närkontakt
byts ut mot telefon.

Men trots att åren går
och han blir stora karln
förblir han alltid son
och älskad som ett barn.

Det går upp och det går ner.....

Den värsta dagen är över och allt känns toppen, men i dag har det gott precis två veckor och jag ska få svar, om det bara vore så, hade jag inte blivit lika lessen, men svaret bestämmer mycket av framtiden för ett projekt vi vill börja med, som vi redan innan väntat i över 6år på att försöka igen.
Jag vill ju skriva av mig men självklart inte alla detaljer öppet i en blogg, så därav det inte direkta skrivandet.
Från och mer i går började det kännas tomt och deppat, borde inte det men ändå så ganska normalt att känna så, men jag får ta en dag i taget.



Nu är det 5dagar kvar, så fyller man 30!
En stor siffra, men igentligen inte, dock känns det som att halva livet passerat nu, 30år till nu då :)
Jag har skickat inbjudningarna nu som dock kom iväg sent, och  fått respons av mamma att jag skrivit lite knasigt.. haha, men jag får be om ursäkt till er alla om ni tar det på fel sätt :P
Firandet kommer vara hemma, med lite tårta och annat gott god sällskap och massor av skratt, hoppas jag :)



Nu sover D i alla fall, S är på dagis och A är i skolan.... lungt i dag ska ringa ett viktigt samtal senare..... hua ligen.
kramen på er.

Familjen..

En mammas tankar...

RSS 2.0