Nya bloggen

www.minbloggomfamiljen.blogg.se
 

Våren på gång och förnyelse i kropp och själ....

Å va underbart när solen skiner och det börjar likna vår ute.
Det betyder att det är dags att faktiskt förnya sig och om inte annat sitt liv...
Därför kommer jag starta en ny blogg =)
 
Det har hänt så mycket och livet måste gå vidare helt enkelt.
 
 

Missing people!!! Riktiga hjältar....

 

Deppiga tider....

Usch blir varning, har inte skrivit på länge men nu bara kommer det :P
som en kräksjuka där allt vill ut på en gång.....
Här i bloggen skriver ja mina tankar, som inte är riktade till någon alls, känner man sig träffad så kanske man ska tänka till själv och inte peka finger ;)
Men helt onödigt inget är riktat mot någon stor PUNKT!!!
 
Dyselexi.com, skit jobbigt när man desutom skriver och allt bara flyter ihop....
Nä det får räcka, orkar inte skriva om allt... haha kaffe på det.
ja tack!
 
 

Du måste ju göra någonting....

 
Selma 1 år riskeras att skiljas ifrån sin pappa när han utvisas tillbaka till Iran.
Ett land han flytt ifrån och han riskerar sitt liv genom att återvända.
Hjälp oss att fortsätta vara en familj!
Beskrivning
Adel och jag blev ett par för 3 år sedan, då såg situationen ljusare ut.

Enligt migrationsverket behövde han bara ett pass, så skulle allt ordna sig.
Det tog ett tag att ordna pass ifrån Iranska ambassaden, när vi fått det blev det andra bullar.

Vi har för avsikt att vara ihop hela livet annars hade vi aldrig skaffat barn eller gift oss.

Migrationsverket anser nu att han måste söka uppehållstillstånd i Iran, det land han för 8 år sedan lämnat av politiska skäl. Han är kurd och aktiv för kurdernas rättigheter, emot terror regimen i Iran, han kämpar för mänskliga rättigheter, sådant som inte gillas av iranska regimen.

Hur ska han komma tillbaka till oss? Hade han kunnat åka tillbaka hade han gjort det så fort vi träffats.
Kan migrationsverket garantera att han kommer tillbaka till oss?

Han har varit pappaledig sedan Selma var 3 månader. Han är hennes största trygghet i livet.

Det finns en lag som säger att om man har barn kan man få uppehållstillstånd ifrån Sverige (söka det härifrån). Idag väger andra lagar tyngre än barnets rätt. Så kan det inte få vara.

Ärendet ska nu upp i domstol och vi kämpar för att han ska få stanna med oss.

/Emma
 
 
 
 
SKRIV  UNDER NAMNINSAMLINGEN HÄR!
(klicka på bilden)
 
 

Mitt liv...

Till mamma....

 
I dagens tidning, vilken annons, shit detta vore en dröm för mamma....
Sitter och drömmer om obefintliga pengar som lätt skulle gå till ett sådant boende för mamma, som ALLTID ställer upp, vi har ingen som hjälper och barnen så mycket som hon när det gäller barnvakt, om vi har lite tjärvt osv, hon är pansionär och har ett hjärta av guld kan ge sin sista kr om det är så, jag är likadan och det är från mamma jag fått den egenskapen på gott och ont....
Det har hänt att man haft en vecka kvar till lön, men bara tex mat för två dagar.... så trillar nån släktning in eller två, självklart bjuder vi på middag, även om det sen blir ett himla pysslande att få ihop till restrerande dagar.
Som tur är har vi inte det så ofta och när det hänt har allting alltid löst sig, det går ju inte undgå heller när vi är så pass många som lever på en lön, tro mig sitter inte och degar, letar jobb för fullt och ser till att min beskärda del tillfaller hushållet.... det är så man är uppväxt att alltid ta hand om sina barn prio 1 sen sig själv... ennu en sak på gott och ont.
 
HUR SOM vore livet enklare om man kunde få en puff av lycko klöver eller annat som gjorde livet en aning lättare och inte så strävsamt att alltid kämpa uppför tar faktiskt på krafterna...

Det är stor tabu att tala om ekonomi osv och oftast ur andras syn är man en dålig person om ekonomin inte funkar eller man helt enkelt inte har råd med semestrar varje år osv..
Man SKA tänka till man SKA HA en buffert ifall nått händer, MAN ska och ska....
Har man inte varit där så är det otroligt lätt att peka finger och anta saker, man har satt sig där man är, som man bäddar får man ligga osv osv...
Nu har ingen av oss några arv att vänta, vi har inga sparkonton som fylls på av föräldrar varje månad, vi har inte lyxen att kunna göra som vi vill...
Vi har ingen släkt som ställer upp med lån eller bidrar om det krisar sig, det kanske låter hårt och gnällande men tyvärr vårat liv ser ut så!
 
MEN ingen av oss klagar, kanske nån gång sådär 1-2 gånger per år när tex bilen inte funkar, eller om chefen klantat till det med lönen osv då kan det kännas blääää.
 
Annars är vi nöjda, har 4 SUPER FINA underbara ungar som gör livet till ett äventyr var dag, och hade INTE velat byta bort det.
 
En sak är säker man får aldrig nått gratis.
Hur mycket du än ställer upp kommer du aldrig få det tillbaka.
 
Men ändå så kommer jag nog alltid att ge den sista brödbiten till gästen som kom oanmäld för i morgon är en ny dag och ny kämpar glöd!
 
Hade jag kunnat hade jag givit dig världen...
Älskar dig mamma!
 
 
 

Jag som trodde att vi var rika och de fattiga.

Det här är berättelsen om en mycket rik man som ville visa sin son hur fattiga människor lever.
Pappan och sonen tillbringade därför ett par dagar hos en mycket fattig familj som bodde i närheten av deras gods. När de återvände efter besöket frågade pappan:
-"Förstår du nu vad fattigdom innebär?"
-"Ja, det gör jag", svarade sonen."
-"Kan du då beskriva skillnaden mellan vårt liv och deras", bad pappan.
"Vi har bara en hund, men de har fyra.
Vi har bara en liten pool på gården, men de har en hel sjö.
Vi har olikfärgade lampor i trädgården, men de ser hela stjärnhimlen.
Vi har en massa betjänter, men de hjälper varandra.
Vi har stängsel runt hela vår gård, men de har vänner som skyddar dem.

Jag som trodde att vi var rika och de fattiga."

Ja vem är fattig och vem är rik ?? Det beror nog med vilka ögon man ser.....
 

Varning....

(VARNING FÖR EXPLOSION)
usch va trött jag är min energi är som bortblåst, va så pigg och full med energi dom här sista dagarna när man va själv med barnen,hade så många planer, men så kommer det ena efter det andra och man får göra allt själv!!!
Tror ja ska anställa någon personlig assistent snart som hjälper mig för dygnens timmar räcker inte till hur jag än vrider dem.
Handplock:
Boupptäckning
arbetsgivarintyg
Ams
Alfa
sköta hemmet
Barnen
ständiga oron för mamma
på detta ska man aktivt söka jobb i väntan på att få plugga, vilket jag inte hinner för L eller nån av det andra alltid hänger på en, det ska handlas, det ska tvättas, det ska lekas, ständigt tjat varje dag om nääääär är det mat, vad ska vi äta, ska du börja med maten snart? och när det väl står på bordet, då är det äckligt, men jag vill inte ha, efter en tugga jaaag är mätt.. plocka fram kläder kvällen innan för att slippa tjafs vilket jag gud för låter, glömde göra så i morse när T skulle ta ungarna blev det kaos för han som vanligt går upp 30min innan skol start :/ i dessa stunder inser man att be om att få ligga 30min extra i sängen är ingen ide så lika bra att gå upp tidigt för jag tycker en stressig morgon där det bråkas med barnen och dom inte får lugn och ro och en glad start på dagen är det värsta som finns, då blir det ingen rolig dag.
Och även om mamma är slut så är det himla mysigt på morgonen själv med barnen.
Innerst inne är det så fel att bara köra på men som många sagt som man bäddar få man ligga!
Självklart men i det stora hela är det inte barnen som problemet inte heller att jag inte orkar skulle klara mig själv hur bra som helst, det stora problemet är när man lägger sin tillit på andra = lägger över sin börda men inser att man sen har tio gånger mer att göra sen.

 
Nej nu måste jag ta tag i lillfjant här ocg dra till mamma har inte sett hene på 4 dagar nu...

Tomt....

 
 
Där du är pappa finns ingen telefon som har den räckvidden, dumt med dagens teknoligi kan man ju tycka!! Men så äre du lämnade oss på jorden och for vidare, nu har det gott 4mån sen och det känns som om du ändå lever kvar...
Förra året som åren innan ringde jag alltid denna tiden och grattade på farsdag även om man inte "orkade" köra de där milen för att hälsa på dig så va det lättare att sända en kram via telefonen och lova att vi ses nån dag.
Ack så för givet man tar livet och alla omkring, att tro dom alltid finns där....
Sänder dig en kram pappa ♥ Må du vila i frid
 

Den bästa sommaren............

Det här året skulle bli det bästa!
Året innan fick vi utstå mycket och såg verkligen fram emot detta år allt såg ljust ut och inget kunde gå fel.
Men så fel man kunde ha, först blir mamma överfallen av en hund, åker in med ambulans och blir inlagd, får gå med benskena i ett antal veckor, får därefter diagnos hjärtflimmer och måste nu gå på medecin.
Därefter åker pappa in akut till ks ringer och säger att han mår dåligt, har inte sett honom på över 6mån förutom bara att ha pratat till och från i telefon, får två veckor efter ett samtal att han ligger på onekologen för canser pacienter?
Det blir ett intensivt åkande fram och tillbaka i en veckas tid ständigt vakande över en person man inte längre känner igen och som inte går att prata längre med.
en vecka efter avlider pappa och vi står alla helt chockade och frågar oss, vad hände?
Mellan mammas diagnos och pappas död, dog en underbar tjej i canser hon hade kämpa länge med den men kunde inte vinna jag kände inte hene så pass väl men det lilla man fick uppleva av hene satte spår.....
Lejla en underbar tant =) pappas ex och mamma till våran halvbror (som körde ihjäl sig då han va 27) fick efter en lång tids problem med hälsan diagnosen canser även hon, detta år :(( Hon kommer inte heller vinna över den, men vi är tacksama för att hon så länge som möjligt kommer få vara med oss, hon är en av min mammas bästa vännina, vill inte se den dagen komma och hoppas så att vi får ett år till.
En underbar sak har hänt och det är att vi fått träffa våra halv systrar som vi inte träffat sen 98 då på kalles begravning, det va helt underbart möte och det är vi så tacksamma för att dom kommit in i våra liv.
Sen i dag va mammas hos läkaren och fick då veta att hon ska på dialys då hon har för högt blodryck samt låg sänka eller som hon sa explosivitet i hjärnan!!!!
Hon kan alltså få en propp närsom.
 
HUR kunde allt detta hända?
Det skulle ju bli det bästa året.....
Men alla kännslor är upp och ner och energin sugs ur en men jag måste hålla mig uppåt även om det känns tungt väldigt mycket kännslor att bearbeta...
Min största räddsla är att detta år inte är slut ännu :((
 

Dagarna går men mamma består!

 
Det är en lyx att kunna vara hemma med sina barn och alltid finnas där i tid och otid men det har sina nackdelar med!
Man blir inte direkt så social med tiden ju längre man är hemma.
Självförtoendet sinar lite.
Saknaden av egen tid.
Men självklart finns ju fördelar ;)
Du finns alltid där.
Haha vet inte om det även va en nackdel :P men men!

Dagarna bara går och man hänger inte med känns det som, ibland kommer smällar som får en att haja till men dagarna slutar inte gå för det, samma rutiner samma sysslor dagarna i ända.
 
Låter som värsta tråk månsen men det är ju så ;) alla är inte hippa mammor som hänger på stan med latte i ena handen och bebis i den andra eller sitter i mobilen och tjötar med alla sina bff :)
Men jag är inte bitter, jag har ju omedvetet valt själv att vara hemma och mina bff har sina liv, men alla prioterar vi olika.
Of topic känns det lite nu, bara babblar på  ;)
 
Jag är en förvirrad mamma som inte vet va hon vill helt enkelt, nu ska man ut i jobb djungeln och det är verkligen en djungel där ute, fy vad situvationen har förändrats sen sist man va arbets sökande :/
och inte till det bättre, man är lyckligt lottad om man har jobb i dag.

Men allt löser sig på nått vis.
Dags att börja lösa ekvationen middag!!
i går blev det pizza, SÅ GOD gjorde den själv med ungarna med färska kryddor.
 
RECEPT:
 
baka pizza deg.
topping:
tomat med rostad vitlök
skinka
chamingjoner.
färsk basilika
färsk oregano
riven ost

Tillbehör
Taztiki
feta ost.
 
SÅÅÅ GOTT!
 
men det va gårdagens.. haha :P
Nu till dagens vilket blir att se va man hittar på.
 
 

Tomt va det här!

 
 
 
 
Man gråter bäst när man är ensam, när ingen ser på, när ingen fråga hur det är eller hur du mår.
Man gråter bäst när man är ensam det har jag gjort sen jag va liten under täcket där ingen ser eller når.
Det är tomt och man borde vara glad, hur många gånger jag inte önskat dig död för all smärta du gav.
Nu är du borta och det finns inget kvar men smärtan lägger sig som en oändligt dött hav!
Det gör ont och hjärtat svider, igentligen ville jag ju inte att du skulle dö inte ännu inte så här.
Det sägs att man ska passa sig för vad man önskar en vacker dag kan det bli sant!!
 
Är det som dom säger?
Som du bäddar får du ligga!

What comes around goes around

Det spelar ingen roll man kan svära och tänka bästa man vill, fundera och grubbla det kommer inte leda nån vart...
 
Man gråter bäst när man är ensam man gråter bäst när det finns tid!
 
 

Tävlingar hit & dit....

Har börjat prova tävla lite häromkring i bloggar på fejjan osv...
Tror du man vinner.... Nääää :(
Jo en gång vann jag =) hela 300kr på gobaby MEN när jag skulle beställa och använda mina vunna 300kr, så funkar det inte :(( har mailat och skrivit till dem på fejjan men inget händer....
Kul så va de med den vinsten, när man äntligen vann nått!!
 
Nu är jag med i denna tävling och hoppas på tur men delar den gärna med er också !!
Förutom att tävla är det en toppen blogg att läsa dagligen, den mamman kan hon :P skriver det vi andra tänker.. hehe
 
 

Snart dags...

Snart drar vi ......
Ska bli roligt som fan faktiskt, om inte annat skönt med miljöombyte och få tänka på annat.
Tiderna är inte som dom brukar vara dom har blivit lite jobbigare om man nu kan uttrycka det så.
Kännslomässigt och kroppsligt TUNGT bara....
Dom flesta glider ifrån och man märker hur dagarna blir gråare och allt dimmigare, man bara flyter med i det vardagliga livet, men till ingen nytta...
Man finns där men ändå inte!
Det är alltså så här det känns och är att vara den dära personen som igentligen inte finns men som kommer fram mer och mer och vill synas ja men som inte får det då!
 
Men till nått annat innan man drunknar i nån bottenlös kännslopratigkallprat....
 
Ska bli kul i alla fall även om det roliga blir kort!
 


Familjen..

En mammas tankar...

RSS 2.0