Troligt....

Hur fort man än springer tycker man, så lyckas man alltid snubbla på målinjen.... är det inte så typiskt!
Men men, man kan inte göra så mycket åt det, att man aldrig lär sig......
Blir ju alltid lessen och besviken, mest på en själv!!!!!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Familjen..

En mammas tankar...

RSS 2.0