Shit va man glömmer dom små detaljerna fort...
Bebisar i all ära, men man fastnar lätt i tankarna med bebis gos och mys, och glömmer desto lättare bort, den ständiga ammningen, vakna nätter och dagar och har man desutom 3 barn innan som självklart måste ha sin mamma och hjälp med dittan och dattan finns inte så mycket tid för att bara vara Jessica!! (mig själv) rutiner ska följas så allt flyter på lättare, annars skapas ett lätt kaous och barnen vet varken ut eller in ;)

Denna sommaren har ju mest handlat om graviditet och så nerkomsten av lucas... så allt annat har liksom fått ställas på hold!!
men nu planeras det inför agusti, då ska vi hela familjen försöka trycka in en välbehövlig semester.

Jag börjar känna mig som en normal människa igen, kan gå lättare och har mindre ont nu, blöder väl då och då, men det är mig själv att skylla, då jag INTE får bära mer än lucas... INGET mer, men det är svårt att hålla när man måste handla osv...
såret läker fint, och ammningen går kanon, tills för nån dag sen, så har satt han på flaska nu!!
tyvärr brast tuttarna så för mig va det ohållbart... tårarna ran dagligen, och orkan samt stressen ökade... vilket inte alls va bra för varken mig eller lucas...
Men som sagt nu börjar jag må bättre och känner mig betydligt starkare...när jag får läka både innefrån och ut.



Sambon smyg fota oss i behövligt vilo tillstånd :P